Min första vecka i Ghana!!
Nu befinner jag mig i Ghana på världens bästa barnhem och jag känner mig precis som hemma! Jag hade trott att det skulle ta några dagar att anpassa sig till livet här igen men så var det verkligen inte, det är som att jag aldrig har lämnat och det känns så skönt.
Precis som med allt så blir det aldrig som man planerat och Marlys första flyg var försenat så hon missade sitt andra flyg och blev därför fast i Portugal i 24 timmar.... Så jag fick åka själv till barnhemmet, fast Felicia hämtade mig ju såklart.
Att få gå ut till barnen min första morgon var helt underbart! Alla skrek av glädje och rusade mot mig! Jag som varit rädd att de hade glömt bort mig haha. En sak som jag verkligen inte räknat med var att mina tvillingbebisar John och Lucke inte var kvar på barnhemmet!! Förra året sa de att pojkarna var de enda som inte har några släktingar kvar men nu har de tydligen en mormor som har fått jobb och som vill ta hand om dem. Om hon visar att hon kan ta ansvar för pojkarna så får de bo kvar hos henne vilket är superbra då inget barn ska behöva på bo barnhem. Dock känner jag mig lite ledsen eftersom jag inte kommer få se min lille John som var som ett plåster på mig förra året. Men vi ska eventuellt försöka åka och hälsa på John och Lucke hos deras mormor, the socialworkers måste bara ta reda på vart de bor haha.
På torsdagen var jag och Marly tvungna att gå till sjukhuset med Prince, ett av barnen. Han hade tidigare ramlat och slagit i bakhuvudet och fått sy så nu skulle stygnen tas bort. Det hade läkt jättefint och han var jätteduktig! Precis som på alla sjukhus så var det inte så jättefräscht och vi förstår fortfarande inte hur det funkar men de gick bra ändå.
På fredagen hade alla ledigt för de firade sin första president. Då passade vi på att gå till Sunflower Beach, men vi så menar jag mig själv, Marly, Akker (en volontär från Belgien som kom i onsdags och ska stanna i fem veckor), Tove och Tove (två tjejer från Sverige som åkte hem i söndags och då hade de varit här i en månad), och Marc och Rolf (från Nederländerna som volontärarbetar på ett fotbollsprojekt i en månad och de bor hos en familj inne byn). Det var jätteskönt att få vara på stranden och bara ta det lugnt för än så länge har dagarna varit väldigt fullspäckade.
På fredagskvällen så började den ena Tove att må dåligt! Hon hade tidigare under veckan haft problem med magen men nu ville allting verkligen ut och de höll på i flera timmar så tillslut bestämde vi oss för att åka in till sjukhuset. Så jag och Marly fixade någon som kunde köra oss och bestämde att vi skulle åka till Fete som är grannbyn och där kunde hon få träffa en läkare direkt. Ghanianer kan vara väldigt frustrerande ibland och på sjukhuset var ett sådant tillfälle. Vi frågade med en gång när vi kom dit om vi kunde få en hink eftersom att Tove behövde spy i princip hela tiden kändes det som, och de sa att de skulle fixa något åt oss. Men vi fick ingen hink och när det började igen så fick ta papperskorgen som en provisorisk lösning. Sen sa läkarna att vi inte fick ta den och verkade lite sura men annars hade ju allt hamnat på golvet och det hade inte varit så kul. Vi frågade då om vi kunde ta någon av de två hinkarna som stod i rummet men de sa nej för de används för andra saker, men det är ju ingen som använde dem just nu! Sen frågade läkaren om hon behövde spy igen och Tove sa inte just nu men kanske om någon minut igen, och läkaren vände sig till oss och sa att hon inte skulle spy mer. Men man kan ju ha i förebyggande syfte!! Tillslut fick hon en liten askkopp som de sa att hon skulle spy i så skulle de tömma den mellan gångerna... Tove var tvungen att ligga kvar på sjukhuset över natten och bara en av oss andra fick stanna med henne. Så det var självklart att den andra Tove skulle stanna då de kände varandra bäst nu. Så jag och Marly fick åka tillbaka till barnhemmet vilket var skönt då jag ville sova i en säng och inte sitta i en plaststol hela natten. Efter lunch dagen efter så åkte jag och Marly för att hämta hem Tove och Tove, hon fick ingen diagnos men magen hade lugnat ner sig och hon hade fått dropp för att hon var uttorkad så nu mådde hon bättre igen.
I söndags var det ju såklart dags att gå till kyrkan och första söndagen i månaden så går alla barnen med in till byn för att gå till kyrkan, annars kommer prästen till barnhemmet. Jag, Marly, Akker och Tove som inte var sjuk gick med alla 70 barnen till kyrkan. Dock finns det flera kyrkor i byn och vi visste inte vilken de skulle till så barnen fick visa vägen och det blev en liiiiiten omväg när vi gick dit haha. Annars var kyrkan precis som vanligt, väldigt hög skrikig musik, en präst som står och skriker och folk som dansar som om de vore på konsert, plus att de håller på alldeles för länge, ca 4 timmar...
Det är väl i princip det som har hänt min första vecka här i Ghana. Livet på barnhemmet är sig likt, vi tvättar och diskar för det mesta, men hjälper även till i skolan och så leker vi såklart med barnen så ofta vi kan!!
Puss och kram från Ghana!🇬🇭
