Borradaile Hospital!đ„
Som mĂ„nga av er sĂ€kert redan vet sĂ„ slutade min första natt i Zimbabwe pĂ„ akuten... Jag kom fram till Imire pĂ„ eftermiddagen och det var helt underbart!đđđ Jag kunde knappt bĂ€rga mig inför morgondagen dĂ„ jag skulle fĂ„ rida runt pĂ„ savannen! Jag var vĂ€ldigt trött efter den lĂ„nga flygningen frĂ„n Ghana och jag sĂ„g verkligen fram emot en god natts sömn. Dock vaknade jag upp efter bara nĂ„gon timme, jag kĂ€nde att det var ett kryp i mitt öra!!đ Den hade krupit in dĂ€r medan jag sov. Jag försökte pilla ut den men den kröp bara lĂ€ngre och lĂ€ngre in. Det kĂ€ndes sĂ„ obehagligt och jag började fĂ„ lite panik, sĂ„ jag vĂ€ckte min rumskompis Agnes. Hon kunde inte se nĂ„gonting men jag kĂ€nde den verkligen, ju lĂ€ngre in den gick desto ondare gjorde det. Jag försökte förgĂ€ves att pilla ut den men ju mer jag rörde örat desto mer rörde den pĂ„ sig, och nĂ€r den rörde pĂ„ sig sĂ„ ville jag pilla mer för att fĂ„ stopp pĂ„ den. Tillslut började den att bita mig i örat och dĂ„ fick jag panik, det gĂ„r inte ens att förklara smĂ€rtan, det var verkligen det vĂ€rsta jag varit med om. Sofia, en annan volontĂ€r, och Mike, som tar hand om oss volontĂ€rer, vaknade upp av mitt skrik och kom genast upp för att se vad som stod pĂ„. Mike kunde heller inte se nĂ„gonting sĂ„ krypet var nu lĂ„ngt inne. Han hade varit med om det hĂ€r förut och visste vad man skulle göra. Mike sprang för att hĂ€mta olja och sen fick jag lĂ€gga mig i sĂ€ngen med örat upp sĂ„ att han kunde hĂ€lla i oljan. Krypet skulle dĂ„ följa med oljan ut nĂ€r jag vred pĂ„ huvudet. Dock blev krypet Ă€nnu argare nĂ€r oljan kom in i örat och den bet mig Ă€nnu mer. Det kĂ€ndes som att den försökte grĂ€va sig in till min hjĂ€rna och jag skrek av ren smĂ€rta. Efter en stund slutade krypet att röra sig, den hade dött men den ville inte följa med oljan ut ur örat, den var för djupt in. Mike ringde dĂ„ till Borradaile Hospital och nĂ„gra minuter senare var vi pĂ„vĂ€g in. Jag kunde inte höra nĂ„gonting frĂ„n örat och det var svullet och varmt. Det tog ca 30 minuter att komma till sjukhuset. Jag fick smĂ€rtstillande och fick ligga pĂ„ observation under natten. SmĂ€rtan försvann men jag kunde fortfarande kĂ€nna krypet lĂ„ngt dĂ€r inne. Ăven fast jag var vĂ€ldigt trött sĂ„ lyckades jag inte fĂ„ mig en blund. PĂ„ morgonen blev jag flyttad frĂ„n akuten till ett eget rum och svullnaden hade lagt sig. DĂ„ kunde doktorn kolla ordentligt för att se vad det var för nĂ„got. Krypet var för lĂ„ngt in sĂ„ han kunde inte ta det med en pincett. SĂ„ han sprutade in massa vatten som rann ut och efter en stund kom Ă€ven krypet ut! Herregud vilken lycka! Doktorn undersökte Ă€ven mitt öra för att se om det var nĂ„gon skada men det sĂ„g bra ut. Nu Ă€r det fortfarande ömt och jag hör inte fullt ut pĂ„ det men det kommer bli som förr inom nĂ„gra dagar. Efter att krypet var ute fick jag Ă€ntligen Ă€ta frukost och jag var helt utsvulten! TĂ€nk vilken stor skada ett sĂ„dant liter djur kan göra! Det Ă€r inte lejonen jag ska akta mig för pĂ„ Imire, det Ă€r alla kryp som Ă€r farliga! Senare pĂ„ dagen blev jag utskriven och fick Ă„ka tillbaka till Imire!âșïž
